Hallå sverige!
 
Varför jag fick för mig att börja skriva på denna gamla dagbok vet jag inte riktigt men det kändes rätt. I skrivande stund sitter jag på en balkong och blickar ut över havet. Location: Malapascua Island, Fillipinerna. Imorgon byter vid ställe och transporterar oss hela vägen från Cebus norra del, ner till söder - Moalboal där vi ska fortsätta vad vill håller på med här: dyker. Jag har ju råkat bli aningen kär i denna aktivitet så tanken framöver är att landa hemma i Örebro under sommaren för att sedan ta mitt pick och pack en andra gång och göra min divemaster på Gili T, ön man också råkade bli kär i (näst efter Bali). För er som inte vet vad jag menar med divemaster, googla det, too much to write heh. 
 
Kortfattat om resan som varit. Tog mig ju iväg 22 November. Landade i Bangkok där vi spenderade 5 hemska dagar. Bangkok kan va fint, men inte 5 dygn. 2 hade räckt för en liten person som jag. Efter det startade resan for real och vi besökte Thailands många små fina öar. I Thailand spenderade jag 6 hela veckor. I efterhand hade det räckt med en månad, men jag ångrar ändå ingenting. Efter Thailand tog vi båten ner till Langkawi, Malaysia där jag stötte på jordens härligaste själar Hanna&Stina som även blev mina partners för nästan en månad efter vårt första "hej vem är du". Med dem tog jag mitt pick och pack och tog mig från Langkawi till Borneo och checkade av mitt Open Water certifikat. Bästa beslutet jag tagit på hela resan! Efter Borneo fortsatte vi backpackninglivet i Kuala Lumpur, fortfarande Malaysia. Fiiiin stad. Från Malaysia åkte vi vidare till Singapore för två korta och dyra men helt klart värda dygn. Singapore du är den finaste stad jag någonsin sett. Rent, stort, fint och fridfullt. För dig som inte varit där, ÅK DIT. När Singapore var klart flög jag och Moa vidare mot Indonesien, Hanna&Stina till Kambodja. Vi landade i Lombok där vi spenderade 3 soliga dygn innan jag tog pick och pack till favvostället Bali. Moa drog till Giliöarna. Jag startade min Balivistelse i Canggu, The Tempel Hostel vilket har en rätt rolig historia bakom sig:
 
 
Trött och rejält illamående efter en helvetesbåttur Lombok - Bali hade jag kollat in ett hostel på hostelworld, bad taxichuffören köra mig dit men han kollade lite fundersamt på mig, hånlog lite och sa att han visste några bättre hostel i Canggu. Oftast brukar jag inte vara bangen på att testa andras rekomendationer, speciellt inte locals, men här var jag varken på humör eller jättepigg så jag insisterade på att åka till "mitt" hostel. Taxisnubben nickade och log och jag insåg att han inte lyssnade för fem öre, vilket började göra mig riktigt irriterad.. Jag var tyst och tänkte för mig själv att gör han inte som jag säger skriker jag, sätter armarna i kors som en bebis och gråter tills jag får som jag vill. Och som jag hade anat lyssnade han ju såklart inte och stannade ändå utanför ett annat hostel, The Tempel, och sa åt mig att gå och "kolla läget". Sur som fan svor jag för mig själv över att "alla på den här jävla ön har väl sammarbete med vararnda så varför trodde jag att jag skulle få välja själv?" och traskade in, med bestämda steg för att "kolla det här jävla läget". Redan när jag klev upp på trappen på hostelet satt det personer utanför med varsin öl i handen, breda leenden och hälsade sjukt trevligt och välkomnande. Jag drog lite på mungiporna och försökte hålla humöret uppe, egentligen var jag ju as bitter. Jag gick in till mannen i repan och kollade pris/natt. Mot min förvåning var det ett relativt billigt hostel så jag bad om att få se rummen. Jag blev visad runt och han visade mig var jag (om jag ville stanna) skulle bo. Ju mer jag gick runt på hostelet och hälsade med den mest tillgjorda engelskan du kan tänka dig insåg jag hur i princip alla, en efter en var svensk. Där någonstans började gå upp för mig att jag inte längre kunde vara sur på min lilla stackars taxigubbe utan att han hade blivit min nya hjälte, räddare i nöden och bff. Så detta var mitt näst bästa beslut på hela resan: att ta mig till Canggu och framförallt att lyssna på min taxigubbe och stanna på The Tempel med alla sköna själar jag träffade där. Det kändes lite som att komma hem, kliva innanför dörren på en enda stor hemmafest med ens vänner. Sjuk känsla. Det mindre roliga var att lämna Canggu och Tempel.. Där hade jag kunnat spendera veckor. 
 
På bali spenderade jag över en månad, vilket är mitt tredje bästa beslut under resans gång. Jag var på surfcamp, återvände till Canggu 6 gånger genom dagsturer, var på immigrationoffice 6 dryga gånger innan jag fick tillbaka miss pass (förlängde mitt visum), tatuerade mig och insåg hur jag ville stanna där för resten av livet. Efter Bali tog jag väskan på ryggen och båtade iväg till Gili T som är min andra favvo, om man får dela 1plats med ett annat ställe så räknar jag Bali och Gili som samma. Home typ. Även här stötte jag på så många sköna själar som gjorde tiden där oförglömlig. På gili utökade jag även mitt certifikat och tog mitt Advanced Open Water vilket är mitt fjärde bästa beslut under resan. Dykadykadykadykadyka. På gili mötte jag upp Max som jag hade tvingat ner till Indonisen för att jag behövde någon att dyka med. Vi spenderade ungefär en vecka där innan vi flög över till Komodo, vilket är mitt femte bästa beslut. Finafinafina Komodo. Dykning i världsklass för den som tänker testa. WOW. Från komodo flög vi tillbaka till Bali, och därefter Bali till Cebu och här sitter jag nu, snart fyra månder senare. På ett sätt känns det som att det var igår jag lämnade sverige, men tänker jag tillbaka till när jag satte mig på planet från sverige till Bangkok känns det som årtionden sen. Tur jag har ungefär 1,5månad kvar innan jag åker hem för att jobba järnet. 
 
Indonesioen, Gili T, see ya in september! 
 
 
 

Hon festar, hon har mycket vänner, både tjejer och killar. Hon tränar, äter hälsosamt, har en snygg kropp med muskler som syns. Hon syns på sociala medier och får mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Hon får säkert också jätte mycket killar på krogen. Har säkert varit med många också. Hon sjunger och spelar gitarr, hon har en familj som hon umgås och gör saker tillsammans med. Hon bor i egen lägenhet på stan, har ett bra jobb, tjänar sina egna pengar och nu planerar hon en långresa vilket hon ska genomföra på egna ben. Hon har ju allt! 

Folk verkar känna mig, folk dömer mig och folk skapar sin egen uppfattning om mig, och säkert med andra de tycks känna också. Men vet ni vad jag är trött på? Vet ni vad som gör mig bekymrad? Att folk verkar tro att livet på mitt flöde är mitt liv, är hur jag mår och visar hur jag är som person. Lägger jag upp flera festbilder i rad där det syns att jag är ute varje helg är jag ytlig, jag mår säkerligen dåligt också och försöker supa bort mina sorger. Jag går nog dessutom hem med allt som rör sig. Lägger jag upp för mycket träningsbilder skryter jag för mycket inför andra och får andra att må dåligt, eller så mår jag dåligt och kommer falla tillbaka i ett dåligt självskadebeteende. Lägger jag upp för mycket bilder på nyinköpta saker är jag troligen svinrik och försöker göra andra avundsjuka. My point is that att en instagramprofil definierar inte vem du är. En mystory kan omöjligt beskriva vilka personligheter du har och ett inlägg på Twitter kan definitivt inte förklara en hel historia. Jag ska inte sticka under stol med att även jag är sjukt snabb på att döma andra, men jag övar. Jag övar så fort jag får chansen. Den första tanken kan jag oftast inte göra någonting åt, men den andra och den tredje kan jag bestämma över. Jag må lägga upp mycket uppdateringar om mina träningspass på tex Snapchat, men det betyder inte att jag inte vilar, äter choklad eller känner för att ligga i soffan en hel dag. Jag festar mycket, dricker och går ut på krogen, men det betyder verkligen inte att jag går hem med första bästa kille jag ser eller att jag är stupfull varje gång så att du kan göra vad du vill med mig. Jag är 8/10 gånger väldigt medveten om vad jag gör och jag är kräsen. Bara för att jag delar med mig av vad jag och min familj gör och visar hur mycket jag älskar dom, betyder det inte att vi bråkar och går varandra på nerverna. Min dörr har också åkt igen så pass hårt att tavlor ramlat ner. Jag har magmuskler som syns, i rätt ljus efter 300 bilder, min mage viker sig också här och var när jag sitter ner. Vad jag vill komma fram till är att man inte alltid ska tro på allt som läggs ut och framförallt inte döma personer utifrån ett par enstaka bilder. Mitt liv är LÅNGT ifrån lika perfekt som mitt flöde. Mitt liv är en mess för stunden, men det betyder inte att jag inte går utanför dörren med ett leende på morgonen och det betyder inte att jag byter ut mina glada bilder på Instagram till bilder där jag gråter. 

Om 42 dagar går min enkelbiljett till Asien. 22 november 14.35, Arlanda Terminal 5. Min planerade resa som beräknas vara 6 månader, på andra sidan jorden, på egna ben och på egen bekostad. Jag har funderat länge på vem jag är, för i ärlighetens namn verkar andra veta det bättre än jag själv. Jag har funderat länge på vad jag vill göra med livet, vad jag vill bli, vad jag kan bli, vad jag är bra på och hur mitt liv kommer se ut om 5 år. Men jag kommer ingenstans. Men jag tänker fly, jag tänker fly från min stad, från min verklighet och från mina problem. Det är inget som kommer hjälpa mig hela livet, men för stunden. Jag åker iväg för att växa som person, för att testa mina gränser, utmana mina rädslor och för att hitta mig själv. Slippa alla måsten och krav. Kanske slippa all input från det sociala livet ett tag, som nästan tog livet av mig en gång. Jag tänker ta paus, en stor fet paus från allt. 

Tills dess people, sluta döma andra, sluta tro på hela flödet och sluta trycka ner i själva genom att plåga er med att sträva efter perfektion, för vad är egentligen perfekt? 

 
 

1. Vad är ditt förhållande till tid?
Oj, mitt förhållande til tid. Jag är väldigt delad på den fronten. Jag är personen som oftast tycker det är lite jobbigt och läskigt att tiden går så fruktansvärt fort. Tycker liksom att jag inte hinner med allt jag vill, men å andra sidan är jag extremt uttråkad ofta och tycker att tiden står still, typ efter klockan 15 står klockan oftast still?

2.Vilken tid på dygnet gillar du bäst?
Morgonen! Jag är defenitivt mer en morgonmänniska än kvällsmänniska. Om det inte gäller liksom party och sånt för då kan jag va vaken och igång hur länge som helst. Men morgonen är nog favvo. Få lägga mycket tid på frukost i sängen framför en bra serie, ta ett träningspass i solen (eller på gymet när inte vädret tillåter) och sen ha hela eftermiddagen till annat. Gillar också att jobba förmiddag typ 7-14 så jag har eftermiddagen och kvälllen fri till annat. Därför har jag inte heller svårt att ta mig upp tidigt. 

3. Vilken är den bästa veckodagen?
Fredag och söndag!! 

4. När går tiden som snabbast?
På sommaren och på morgonen. 

5. När går tiden som långsammast?
Efter 15 som jag diskuterade i fråga 1. Och dagen innan julafton.. 

6. Hur länge tar det för dig att sminka dig?
Beror på, till vardags använder jag inte smink. Jag fyller bara i ögonbrynen och målar fransarna så MAX 5min. Till fest kanske MAX en timma! 

7. Vilken tidsepok skulle du vilja leva i?
Oj, asså inte förr i tiden. Kanske under medeltiden. Få klä sig i konstiga kläder, fäktas med svärd och färdas med båtar typ haha. Men annars hade jag nog velat testa på framtiden om det räknas som en tidsepok!

8. Äter du snabbt eller långsamt?
Varken eller, äter nog ganska normalfort. 

9. Vad gillar du mest att lägga ner tid på?
På dom jag älskar. Helt klart! 

10. Vad gillar du minst att lägga ner tid på?
På folk som inte ger mig något tillbaka. Oförskämda personer helt enkelt. 

11. När vaknar och lägger du dig på vardagar?
Vaknar oftast runt 6-7 tiden på arbetsdagar jag har öppning, annars 8-9 tiden. Lägger mig gör jag runt 22-23 tiden. 

12. Vad skulle du gärna ha mer tid till?
Mig själv. Asså mer tid till att liksom bry sig om sig själv som jag gör med andra. Även mer tid till att hinna träffa alla nära och kära och ändå hinna jobba och träna. Asså skulle nog ha fler timmar på dygnet helt enkelt. Bara ett par få timmar mer. 

13. Vad gjorde du för tre timmar sen?
Jag handlade mat på Willys med mamma. 

14. Vad händer de kommande tre timmarna?
Jag är hemma hos mamma och pappa i hyttan. Snart kommer min faster och vi ska grilla laxknyten på grillen och dricka rosé. 

15. Var ser du dig själv om 10 år?
Om tio år arbetar jag som advokat eller psykolog. Är jag advokat bor jag i USA med min familj i en förort till New York. Är jag psykolog bor jag fortfarande i Sverige men inte i Örebro. Jag bor nog i Göteborg, Malmö eller någon större stad där jag har en stor fin villa med balkong och ett stort kök där jag annars spenderar mycket tid när jag inte jobbar eller gosar med min familj. Familjen kommer först, sen jobb och sen kommer mycket annat på samma plats.