Måste bara få dela med mig av den här bilden från i sommras, som jag har delat här med er förut. Den här bilden ger mig såna fjärillar i magen typ. Den ger mig ett leende på läpparna, och en klump i magen. Den ena delen av klumpen är för att jag saknar sommaren, dessa härliga killar, och veckan med min bästa vän. Den var oslagbar, helt klart. Dessa killar är några utav de snällaste jag känner, och lärde känna. Att klaga, klampa ner på någon, eller försöka spela någon annan än sig själv fanns liksom inte på deras karta. Min bästis, behöver jag säga mer? Hon bara är den hon är, och gör vardagen till något alldeles extra. Och sommaren, skåne, och Åhus, är något heligt för oss båda, tillsammans. MEN, den andra delen av klumpen som hamnar i min mage, påminner om hur pissigt jag mådde i stort sett hela sommaren och lyckades dölja förutom innanför mitt hus väggar, och mina närmaste vänner. Och detta skriver jag inte i syfte om att jag vill ha folks tröst, eller uppmärksamhet. Nej, jag skriver det för att jag är så otroligt medveten om vad ett dåligt mående, och inre kan resultera i. Men nu vet jag också att om man, och när man lyckas ta sig ur skiten så kommer man så småning om komma ut som en starkare människa. Man kommer ha lärt sig så jävla mycket under vägen, och man kommer ha sån klokhet man ska vara extremt rädd om. Jag är på väg dit, jag är på väg ur, men har en låång väg kvar att gå. Men för att sammanfatta varför jag la ut denna bild, är för att jag är så otroligt taggad på att göra detta år, och denna sommar till en utav de bästa. Jag ska ta min revanch.