Stress, press, ångest, lycka, förvirring, rädsla, frihet, lättnad, spänning, hets, krav, förväntningar och nervositet. Mm ungefär så är mina känslor inför kommande 2 veckor. Om mindre en 2 veckor slutar jag skolan för gott och kan göra i princip vad jag vill.

 

Jag tror det är fler än jag som går runt med dessa känslor och inte riktigt vet hur dem ska hanteras, hur man ska kunna förklara dem eller vad man ens ska göra med dem? (tro mig, det vet inte jag heller på långa vägar). Men vad jag vet är att det är inte farligt att expirmentera med dem. Precis som att det faktiskt inte är farligt att dem finns och att vi känner som vi gör. Att studenten närmar sig förväntas väl från de flesta håll medföra lycka. Man SKA känna sig lycklig, man SKA känna att friheten väntar precis runt hörnet och självklart finns dom känslorna. Gud efter typ 350 miljoner år av skolplikt är det en underbar känsla att inte ha några krav, måsten eller skall. Men mitt bland dessa känslor finns också rädslan, pressen, ångesten, nervositeten och en hel del förvirring. Rädslan för hur själva studentdagen kommer att vara. Ska det regna? Kommer jag gråta? Är det ett måste att gråta? Kommer dagen bli kort/lång? Vem kommer på min studentmottagning? Hur kommer jag se ut? Frågorna är MILJONER. Rädslan för vad som ska hända sen. Vad ska jag göra efteråt? Vad förväntar sig folk att jag ska göra? Måste man göra någonting? Pressen från andra kring just att man alltid förväntas ha tiden efter studenten planerad i minsta detalj. Ångesten för att lämna klassen, skolan, tryggheten att faktiskt ha någonstans att återvända till efter sommaren, ångesten att man kanske inte känner sig riktigt klar. Nervositeten för dagen D, för hur man kommer se ut, för vad andra kommer tycka och för hela livet. Ja, ni förstår nog vart jag vill komma. Känslorna är många, de är blandade positiva och negativa men i det stora hela skulle jag nog lägga tyngd på känslan FÖRVIRRING. 

 

Jag tror att man ska försöka hålla sig lugn. Hålla sig lugn i stressen. Kan låta hur cp och konstigt som helst men vänta ska jag förklara. Jag har skrivit om det förut och jag tycker det är ett utav de bästa verktygen i vardagen: Mindfullness.

Låt nuet ta fokus, låt här och nu vara det du fokuserar på när allting känns så stort och övermäktigt. Går du med tankarna kring vad du ska ha för underkläder på studenten för att de inte ska synas igenom din vita klänning, men att du inser att du inte har några bra och pengarna börjar bli knapert. TA DET LUGNT. Fokusera istället på studen. Okej, kan jag göra någonting åt detta just nu. Ja? - Bra! Se till att fixa det men akta dig för att hamna i skedet där du istället har 1000 bollar i luften och allt blir lite "halvdant".

Nej? - Okej, försök istället fokusera på andra saker som ligger närmare i tid. Är det så att du sitter på bussen och ditt paraply ligger längst underst i väskan och det HÄLLREGNAR ute. Se då till att lugnt försöka ta fram ditt paraply och göra dig redo för att gå av bussen och slippa bli dyngsur. Det är ditt första problem att lösa, det är här och nu. 

När världen känns sådär stor och långt bort, sänk då blicken och fokusera på det som händer just nu och inte det som komma skall. Jag vet att det låter löjligt och kanske helt meningslöst, men försöker man hjälper det faktiskt för stunden. Stress är aldrig positivt och inför kommande veckor tror jag inte att någon student vill känna sig utmattad, inte orka med att vara på topp och vara med på alla saker som händer. Men jag måste också säga att det kanske inte är vad som funkar för alla, men det är därför jag säger att man måste våga exprimentera med sina känslor och tankar. Det är inte farligt och det är inte farligt att känna. Det är jobbigt, men aldrig farligt. Det är farligare för dig att kliva utanför dörren på morgonen, för där kan det ju i värsta fall falla ner ett äpple i huvudet på dig som träffar fel och du dör? ELLER att det kommer en bil i hög fart nerifrån gatan som du inte ser och BAM så var det över. Grova exempel jag vet haha, men tänk efter: det är faktiskt sant? DET ÄR NU DET HÄNDER FOLKS!