Hallå sverige!

 

Varför jag fick för mig att börja skriva på denna gamla dagbok vet jag inte riktigt men det kändes rätt. I skrivande stund sitter jag på en balkong och blickar ut över havet. Location: Malapascua Island, Fillipinerna. Imorgon byter vid ställe och transporterar oss hela vägen från Cebus norra del, ner till söder - Moalboal där vi ska fortsätta vad vill håller på med här: dyker. Jag har ju råkat bli aningen kär i denna aktivitet så tanken framöver är att landa hemma i Örebro under sommaren för att sedan ta mitt pick och pack en andra gång och göra min divemaster på Gili T, ön man också råkade bli kär i (näst efter Bali). För er som inte vet vad jag menar med divemaster, googla det, too much to write heh. 

 

Kortfattat om resan som varit. Tog mig ju iväg 22 November. Landade i Bangkok där vi spenderade 5 hemska dagar. Bangkok kan va fint, men inte 5 dygn. 2 hade räckt för en liten person som jag. Efter det startade resan for real och vi besökte Thailands många små fina öar. I Thailand spenderade jag 6 hela veckor. I efterhand hade det räckt med en månad, men jag ångrar ändå ingenting. Efter Thailand tog vi båten ner till Langkawi, Malaysia där jag stötte på jordens härligaste själar Hanna&Stina som även blev mina partners för nästan en månad efter vårt första "hej vem är du". Med dem tog jag mitt pick och pack och tog mig från Langkawi till Borneo och checkade av mitt Open Water certifikat. Bästa beslutet jag tagit på hela resan! Efter Borneo fortsatte vi backpackninglivet i Kuala Lumpur, fortfarande Malaysia. Fiiiin stad. Från Malaysia åkte vi vidare till Singapore för två korta och dyra men helt klart värda dygn. Singapore du är den finaste stad jag någonsin sett. Rent, stort, fint och fridfullt. För dig som inte varit där, ÅK DIT. När Singapore var klart flög jag och Moa vidare mot Indonesien, Hanna&Stina till Kambodja. Vi landade i Lombok där vi spenderade 3 soliga dygn innan jag tog pick och pack till favvostället Bali. Moa drog till Giliöarna. Jag startade min Balivistelse i Canggu, The Tempel Hostel vilket har en rätt rolig historia bakom sig:

 

 

Trött och rejält illamående efter en helvetesbåttur Lombok - Bali hade jag kollat in ett hostel på hostelworld, bad taxichuffören köra mig dit men han kollade lite fundersamt på mig, hånlog lite och sa att han visste några bättre hostel i Canggu. Oftast brukar jag inte vara bangen på att testa andras rekomendationer, speciellt inte locals, men här var jag varken på humör eller jättepigg så jag insisterade på att åka till "mitt" hostel. Taxisnubben nickade och log och jag insåg att han inte lyssnade för fem öre, vilket började göra mig riktigt irriterad.. Jag var tyst och tänkte för mig själv att gör han inte som jag säger skriker jag, sätter armarna i kors som en bebis och gråter tills jag får som jag vill. Och som jag hade anat lyssnade han ju såklart inte och stannade ändå utanför ett annat hostel, The Tempel, och sa åt mig att gå och "kolla läget". Sur som fan svor jag för mig själv över att "alla på den här jävla ön har väl sammarbete med vararnda så varför trodde jag att jag skulle få välja själv?" och traskade in, med bestämda steg för att "kolla det här jävla läget". Redan när jag klev upp på trappen på hostelet satt det personer utanför med varsin öl i handen, breda leenden och hälsade sjukt trevligt och välkomnande. Jag drog lite på mungiporna och försökte hålla humöret uppe, egentligen var jag ju as bitter. Jag gick in till mannen i repan och kollade pris/natt. Mot min förvåning var det ett relativt billigt hostel så jag bad om att få se rummen. Jag blev visad runt och han visade mig var jag (om jag ville stanna) skulle bo. Ju mer jag gick runt på hostelet och hälsade med den mest tillgjorda engelskan du kan tänka dig insåg jag hur i princip alla, en efter en var svensk. Där någonstans började gå upp för mig att jag inte längre kunde vara sur på min lilla stackars taxigubbe utan att han hade blivit min nya hjälte, räddare i nöden och bff. Så detta var mitt näst bästa beslut på hela resan: att ta mig till Canggu och framförallt att lyssna på min taxigubbe och stanna på The Tempel med alla sköna själar jag träffade där. Det kändes lite som att komma hem, kliva innanför dörren på en enda stor hemmafest med ens vänner. Sjuk känsla. Det mindre roliga var att lämna Canggu och Tempel.. Där hade jag kunnat spendera veckor. 

 

På bali spenderade jag över en månad, vilket är mitt tredje bästa beslut under resans gång. Jag var på surfcamp, återvände till Canggu 6 gånger genom dagsturer, var på immigrationoffice 6 dryga gånger innan jag fick tillbaka miss pass (förlängde mitt visum), tatuerade mig och insåg hur jag ville stanna där för resten av livet. Efter Bali tog jag väskan på ryggen och båtade iväg till Gili T som är min andra favvo, om man får dela 1plats med ett annat ställe så räknar jag Bali och Gili som samma. Home typ. Även här stötte jag på så många sköna själar som gjorde tiden där oförglömlig. På gili utökade jag även mitt certifikat och tog mitt Advanced Open Water vilket är mitt fjärde bästa beslut under resan. Dykadykadykadykadyka. På gili mötte jag upp Max som jag hade tvingat ner till Indonisen för att jag behövde någon att dyka med. Vi spenderade ungefär en vecka där innan vi flög över till Komodo, vilket är mitt femte bästa beslut. Finafinafina Komodo. Dykning i världsklass för den som tänker testa. WOW. Från komodo flög vi tillbaka till Bali, och därefter Bali till Cebu och här sitter jag nu, snart fyra månder senare. På ett sätt känns det som att det var igår jag lämnade sverige, men tänker jag tillbaka till när jag satte mig på planet från sverige till Bangkok känns det som årtionden sen. Tur jag har ungefär 1,5månad kvar innan jag åker hem för att jobba järnet. 

 

Indonesioen, Gili T, see ya in september!